Jag borde skriva om vår resa. Jag borde skriva om våren som kommit. Jag borde njuta av nämnda vår. Jag borde så jävla mycket och absolut inget av det vill jag. Och skriver jag om vad jag egentligen tänker och funderar på så blir det ett jävla liv. Så jag gör inget alls. Jag bara andas och låter det vara som det är. Jag hoppas inte på bättre, jag anstränger mej inte vidare mycket för att göra något bättre. Jag bara är, här i min bubbla där allt är ganska skönt faktiskt. Tills nån öppnar käften. Äter mitt kalla rostade bröd och räknar timmar tills jag får sova. Och då kan jag inte sova för det snurrar så jävla fort.

 

Hej april. Länge sen vi träffats så här intimt.