Frank är nyfiken på mat, han äter allt, vissa saker bättre än andra. Hans största känslighet är värmen, mat som hinner bli för kall så brukar komma ur munnen igen. På morgon och kväll äter han gröt, med plommon, blåbär, päronäpple eller det senaste, aprikoshallonsylt. Han gapar stort för varje tugga och äter mer än gärna. De få gånger jag köpt fruktpure har jag kollat noga, i vissa lägger de till socker! Gör man mat hemma så vet man exakt vad man lagt i.

 

Till lunch och middag äter han grönsakspure; blomkål, potatis, morot, zuccini, palsternacka eller makaroner eller ris som vi just har börjar med. Ibland får han malet kött, kyckling, kalkon eller fisk till både lunch och middag, ibland bara en gång per dag.

 

Jag har varit noga med att följa de rekomendationer som finns, rekomendationer är inte ristade i stan, alla barn är ju olika men rekomendationer har uppkommit av en anledning. Vi började ge Frank riktig mat när han var lite över 4 månader, han blev inte mätt på mjölk och spydde mycket. Vår rådgivning sade att han verkade behöva mera mat och genast vi började med riktig mat slutade han spy. Gröt började vi med när han var 4,5-5 månader. Idag är rekomendationen 5 månader, då när vi började var det 4 månader. När han var strax över 6 månader började vi lägga i lite protein.

 

Jag är försiktig med vad han får, nu har jag de senaste veckorna lagt i tomat, lök, basilika och dragon samt lite lite curry med 3-4 dagars mellanrum, för att kunna se om något vara tokigt. Hittills har vi bara märkt att han blev lite röd runt munnen av tomat, men det verkar vara normalt, det betyder inte att han är allergisk. Jag har inget behov av att ge honom sådant som inte anses lämpande, han har aldrig fått baljväxter eller mjölkprodukter. Det finns inte en chans att jag skulle ge honom glass som jag sett många göra i sommar med lika gamla barn!

 

En kompis till mej hälsade på på sitt jobb för ett halvår sen, med sej hade hon sin dotter som då var nästan 2 år. Hennes kollegor tycke att det var "så synd om flickan" när hon inte fick smaka på en bulle. Vadå synd om? Barnet hade med äppelklyftor som hon är van att äta som mellanmål och som hon tycker om, inte vet hon något om vad bulle smakar och inte behöver hon veta heller! Det är inte synd om ett barn som inte blir iproppat onyttiga saker! Vi vuxna må vara så korkade att vi lägger i oss massa onyttigheter, men vi måste ju förstå att ta ansvar för våra barn.

 

Många gånger läser jag att barnet ser så intresserat ut på glass eller grädde eller kaffe eller något att man bara måste ge dem. Va fan? Frank ser intresserat på allt och vill ha allt i munnen. Skall vi låta honom äta Dix? Mata honom med kablar? Mixa skosnören åt han? Koka upp kramdjur? Strimla dammsugarslangen? Det där är bara bullshit. Barn vill inte ha vår frukost för att det ser så gott ut, barn tittar nyfiket på saker, det är normalt och hälsosamt. Att mata dem med kaffe och youghurt är inte hälsosamt. Barn lär sej tycka saker är gott för att vi ger dom saker och lär dem olika smaker. Ger vi dem inte glass, då vet dom inte att glass är gott. Simple as that.

 

Alla gör olika, jag väljer att följa de rekomendationer vi har i det här landet. Jag vill inte riskera att skada Franks tarmar eller mage, han kan gott vänta en månad eller två tills han kommer upp i rekomendationsålder, så länge det verkligen inte finns en mycket bra anledning att ge honom redan nu. Samma sak med olika tillbehör, hoppgungor och bumbostolar. Det finns en tid för allt.

 

Frank är nästan 7 månader, då behandlar jag honom som en nästan 7 månaders bebis. Vem vinner på att försöka stressa barnet att det skall kunna det ena och det andra? Barnet kan skadas, fysiskt eller mentalt. Varför skulle jag med flit utsätta honom för skada för att jag så gärna vill att han skall kunna saker? Han kommer att kunna allt han skall kunna i sinom tid. Jag kräver inte att Frank skall kunna saker som en 10 månaders bebis kan eller som jämnåriga kan och jag har inga behov av behandla honom som något han inte är. Naturligtvis älskar jag alla hans framsteg, det är underbart att se! För att han är precis i sin egen takt. Alla barn är olika, det är ju det som är charmen!