Nakna barn, sommar. Så rätt. Men kan bli så fel. Jag har funderat myckt över det här. När vi var i Malax var det över 30 grader varmt. Frank låg på golvet på ett täcke, naken eller i blöja. Ett oskyldigt underbart vackert barn. Och visst finns det foton av honom, både från det tillfället och från våra badstunder, i min telefon men ingen annanstans. Det är något jag delar med hans pappa och våra närmaste.

 

Överallt ser jag bilder av barn som badar, leker på stranden eller i gräset. Som barn gör, som barn ska göra! Men någonstans så känns det inte helt okej. Vårt samhälle är inte alltid passande för små barn och det gör mej så jävla illamående! Men hur skall man hantera det som föräldrar? Genom att lägga upp bilder ger vi de sjuka människorna fri tillgång till nakna barn. Genom att inte lägga upp bilder normaliserar vi faktumet att det kan utnyttjas och någonstans blir vi lika sjuka vi med. Eller är det jag som är störd, som genast tänker att det är olämpligt när jag ser en bild av ett naket barn?

 

En frisk människa påverkas int av nakna människor, vi triggas inte igång sexuellt av det, förutom i vissa situationer. Vårdare ser sina patienter som patienter, inte som nakna människor som de badar eller byter blöja på och som kan tända deM. Föräldrar ser sina barn som sina barn, som behöver vår omvårdnad. Vi ser inte varandra som kön i sådana situationer, jag blir inte automatiskt kåt för att jag ser en lättklädd man på tv. Alla killar blir inte kåta för att de ser en bild av en snygg tjej i bikini. I dagens samhälle är det mer vanligt än ovanligt att vi lägger upp foton av våra kroppar i olika situationer, jag hörde på radion idag att det är inne att ladda upp selfies efter att man haft sex. Det säger ju en hel del om vår inställning till våra kroppar.

 

På samma sätt tror jag egentligen inte att pedofiler heller triggas på grund av en bild av ett naket barn. De är inte friska, deras fantasier kan nå sjuka gränser utan bilder. Men hur gör man? Serverar bilderna på silverfat på internet eller står upp mot dessa människor och säger: mina barn är vackra nakna och jag tänker inte vara rädda för er? Barn måste få vara nakna, de behöver få lära känna sin kropp och få ett självförtroende att de är vackra precis som de är. Samtidigt, det finns tusentals andra bilder vi kan lägga upp på våra barn. De äter, sover, leker, pratar, cyklar, springer.. 

 

Det är en fråga som är allt annat än svart eller vit, vi vandrar i en gråzon men jag tror att vi alla behöver tänka över det och ta ett beslut vi känner oss trygga med. Jag vill att Frank skall kunna simma och leka i Bovik när han blir större, utan att behöva vara rädd eller ägna en tanke åt att det finns någon som tänker något stört om honom. Och egentligen vill jag lägga ut bilder av honom i olika situationer där han är lättklädd, för det finns så vackra bilder av honom. Och jag har gjort det och gör det, sådana bilder där han till stor del täcks av armarna som håller honom. Jag har för tillfället gjort mitt val, ett val som är mitt i gråzonen.