Usch vilka dagar. Frank är ledsen och onöjd mest hela tiden. Jag är trött och min rygg och höft värker. Dix spydde ner mattan. Huset känns som ett bombnedslag, det är inte så farligt egentligen men känns för jävligt. Matvanorna består av socker, socker och lite mera socker. Jag skriver upp mer och mer saker som måste göras och får inget gjort. Jag har inte cyklat på mer än en vecka, min höft käppade ur när jag gjorde utfall förra veckan så promenad har det inte heller varit tal om. Jag är stressad av allt och dras till fem olika håll och känner att andra människor dessutom drar mej till sina olika håll och jag orkar inte. Jag orkar inte engagera mej, orkar inte bry mej. Får bita mej i tungan för att inte säga något jag ångrar. Irriterad. Jag blir ledsen och grinig. Vill gråta och blir arg. All motivation för allt är som bortblåst och jag orkar inte ens försöka hitta den igen. 

 

Bara Frank tar natt skall jag dra täcket över huvudet och sova. Och bestämma mej för att det går bättre imorgon.