..känns allt lite bättre. Min mamma var här torsdag-söndag, Frank var riktigt mommos pojke och det var skönt för mej att kunna släppa ansvaret. På lördag var C på fisktävling med sina kompisar och eftersom mamma var här kunde jag gå på en lång promenad med Nette utan att ha med Frank. Det var guld värt! På kvällen åkte vi till Smakbyn.

 

Jag har tänkt mycket på varför jag är så trött och ledsen, omotiverad. Jag tror att en stor del beror på att jag varit sjul så länge, mantappar lätt motivationen när förkylningen håller en i sitt grepp en lång tid. Jag har även gandka stora problem med min mage men nu har jag kommit in i rullorna och håller på att utreda vad som kan vara felet. Jag har även tillsatt järn och vitamintillskott, som jag åt tidigare före graviditeten men sen lämnade bort och jag har även bytt p-piller jag hoppas att detta skall göra en liten förändring.

 

En annan sak är att jag saknar mej själv som person. Just nu är jag bara mamma och sambo, det är ju inte bara det heller men jag saknar att vara Alexandra. Helsingfors-resan jag gjorde för några veckor sen blev långt ifrån det jag hade tänkt och istället för goda viner och tjejfnitter blev det enorm utmattning både för kroppen och knoppen. Jag hade lagt en hel del förväntningar på den helgen, en chans att bara släppa loss och samla energi men istället blev besvikelsen så stor att det dränerade all kraft. Så ni vill jag, jag måste, göra något roligt. Klä upp mej, äta gott, dansa, prata annat än barn och tandsprickning. 

 

Således har egentligen inget förändrats, men jag har iallafall lkunnat sätta fingret på vad som saknas mej. Frank har även börjat acceptera mej mer och det är en enorm lättnad och dagarna blir ju naturligtvis lättare och roligare då.