När Frank vaknade så lade vi igång två olika degar. Frank är så härlig, han ligger på golvet och leker, utforskar, pratar och skrattar. Jag kan baka, diska, städa, göra mat, you name it i långa stunder åt gången och han är nöjd. När tålamodet tryter får han vara i famnen eller i selen och titta vad jag gör eller så sitter han i sin sitter och håller koll på mej. 

 

När det var dags för lunch medan degarna jäste gjorde vi som de senaste dagarna. Han gallskrek så fort han sattes i stolen och jag suckade. Så skriker han en stund, sen äter han nöjt två-tre tuggor. Och sen gallskriker han igen. Ibland går det bättre och ibland sämre, beroende på mitt humör men idag så var det så tydligt att han bara testade mej att jag höll mej lugn. Mitt i allt kom hans farmor på besök också så få kunde han titta på henne medan han funderade om han skulle äta eller inte. Till sist åt han upp i stort sett allt ändå trots den gapiga starten. 

 

När allt bröd var utbakat så gick han och sova igen så nu har jag bara väntat på gräddandet. Han har sovit snart 2 timmar och jag fattar ingenting.. Men inte är jag den som väcker sovande nöjt barn inte. :)

 

15 semlor fick jag ihop, med morot och blandade frön med dinkelmjöl som bas. Hade massa dinkelmjöl i skåpet så jag letade efter ett recept och efter provsmakandet kan jag konstatera att det var ett bra val av recept! Två stycken formfranska tog jag just ur ugnen och de ser bra ut de med! Och det mest fantastiska, nu har vi ju en frysbox dit vi kan lägga allt!