Hälsning från sjukstugan

Behövde en liten paus från bloggen. Det har varit intensiva veckor inom alla områden.. Mitt psyke racklade lite och det har tagit på inom alla områden, mer om det senare kanske.
 
Efter några veckor fysiskt friska så sitter vi nu igen i sjukstuga. Frank blev sjuk, sen blev vi sjuka och han blev frisk. Men så hände något och han fick världens bakslag. Så det har varit tunga nätter nu. Speciellt inatt. Vi kunde inte ge mer panadol och febern gick inte ner. Han sov en kvart i gången Sedan vaknade han av hosta och feber och tog en bra stund att lugna igen och så började det om. Vid 6-tiden imorse kaskadspydde han ner hela vår säng, han har "sovit" med oss nu några nätter för han blir så fruktansvärt ynklig när han är ensam.
 
Jag har inte varit förtjust, och är fortfarande inte, i att ge honom massa mediciner för jag tycker han är för liten att proppas full med massa konstiga saker. Men efter inatt hade vi inget val så imorse åkte jag och köpte hostmedicin och nässpray och det verkar ha hjälpt för nu har han faktiskt sovit snart 3 timmar! Hoppas hoppas det svänger nu! Som tur vad så är jag lite friskare idag, eller om jag helt enkelt inte känner av det för jag är på spänn för hans skull.
 
Det är såna här nätter när jag inser hur mycket som har förändrats i mitt liv. Det finns inte på kartan att få panik, att tappa kontrollen, att låta sej själv falla offer, att tänka på sej själv för HAN behöver mej. Jag är inte längre prio 1, han är det. Han klarar sej inte utan mej och C, vi är allt han har och det är bara att bita ihop.
 
Visserligen lärde jag mej för många år sedan att bita ihop och fake it until I make it och inte låta sjukdomen styra mej, men nu är det på en annan grad. Och jag är jävligt tacksam ändå att jag kommit dit. Att jag bara lärde mej att hålla ihop, ta saker för vad de är, inte sätta mej i soffhörnet och skaka. Jag skulle aldrig kommit dit jag är nu annars. För man håller, man håller men man måste jobba som fan för det. Precis som med allt annat, det är ett val man gör.
 
Under de piggare stunderna myser dom mest dom här två
 
Mat? Nej inget går i han här lilla nu, men rice krispies var tydligen okej i morse.
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0