Vi närmar oss Franks 1-års dag! Tänk, om 9 dagar blir han 1 år! 1 år! Tiden har emellanåt gått väldigt fort och emellanåt har peioderna varit låååånga. Precis som det skall vara kan jag tänka mej! Jag har funderat lite på hur vi gjort det här första året, vilka lösningar som fungerat och vad som int riktigt gick som vi tänkte oss. Några tips till småbarnsföräldrar kommer här:

 

1. Lyssna på alla råd, tips, funderingar och förlsag MEN ta åt dej endast det du känner passar för just ditt barn och er familj, gäller ju även mina råd såklart! Bara för att något funkar för andra kanske det inte passar er. Man känner rätt fort ifall det låter som ett förslag man gärna vill prova på!

 

2. Bestäm er på förhand vilka regler och principer som gäller. Redan långt före Frank föddes hade vi två orubbliga principer. Den ena var att han skall lära sej att somna och sova i egen säng. Den andra vara att han inte skall sitta i vår famn när vi äter. Båda två har vi varit stenhårda på. Några få gånger har vi lagt honom att sova i vagnen och sen flyttat över honom och ibland sover han en timme med mej på morgonen ifall han vaknar när C går på jobb. Han har aldrig suttit i famnen när vi ätit. I början så kunde vi ibland turas om, den ena åt medan den andra hade Frank och sen värmde vi upp maten så den andra fick äta. Men i famnen har han inte varit! Hela tiden får jag höra att vänta bara.. Men vet ni, nej, det finns inget vänta bara. Så här är det och så kommer det att vara. Sedan finns det vissa regler vi insett att vi slopar men vi diskuterar genom hur vi skall göra och har en enad front. Nu när han börjat klättra tog vi direkt en diskussion var han får klättra och var han inte får klättra. Kommunikation och konsekvent beteende. 

 

3. Sovpåse inne. Av en slump så hittade Franks farmor en sovpåse för inomhus bruk i somras och vi har använt den varje dag sedan dess! Till jul fick han två nya eftersom han börjar bli så lång (82 cm idag!). På det här viset behöver jag aldrig oroa mej att han fryser eller har sparkat av sej täcket. Även fast han har pyjamas utan fötter så har han varmt och gosigt i sin påse. Han rörs inte heller lika mycket när han sover i påse. De få gånger han sover utan så står han mest upp i sängen, oförmögen att kunna slappna av.

 

 

4. Små handdukar till skötbordet. Vi köpte upp ett 30-tal små handdukar från IKEA för 30 cent st efter ett tips av min barndomsvän som har två barn. Helt underbart! Har använt våtservetter på honom max fem gånger, istället tvättar vi honom med vatten och ibland tvål från Forever och torkar sedan med handduk och ner i tvättkorgen med dem. De håller otroligt bra med tanke på inköpssumman och är skonsamma mot huden!

 

5. Lär barnet att vara med! Från början har Frank varit med när jag tränat, tvättat, städat, gjort mat.. Som liten låg han i babygymmet, sedan var han i sele eller i babysitter(som han äääälskade!) och nuförtiden traskar han omkring eller sitter i matstolen. På det här sättet lär han sej att hjälpa till och att han får vara med, vilket betyder att han sällan är klängig. Nu tittar han knappt på mej när jag diskar, utan han leker med något själv. Jag tror han blivit mer självständig av att få vara med. Jag kan därför också sätta mej ner och chilla när han sedan sover, för allt är gjort. Dock är det inte det smartaste att torka golv med honom med.. Han blir ganska blöt då.. Så de brukar jag göra när han sover faktiskt.

 

6. Man måste inte kunna allt och göra allt. Känn efter själv vad du vill göra, vill du åka på 100 aktiviteter i veckan, gör det. Vill du inte, gör inte det. Vi hade inga besök på BB eller hemma, för vi pallade helt enkelt inte. Lita på din egen ork och vilja! Man måste inte veta vad alla olika mojänger är, man måste inte kunna alla babymärken. Ett tag var jag stressad över att jag inte visste vad en footsack var, Frank har inga plagg frånMe&i, vi går inte på familjecafeet eller läser djurböcker hela dagarna. Men sen så bara struntade jag i det. Jag vet fortfarande inte vad en footsack är, men Frank sover i vagnen som bäst så uppenbarligen klarar vi oss utan en sån. Vi gör så mycket vi vill och mår bra av och hoppas andra gör detsamma. Barnet lider inte för att han inte kan exakt det som "alla andra" kan.

 

7. Ekonomisk koll. Det kostar att ha barn, det är ett faktum. Man kan hitta billiga bra saker, kläder på rea, begagnade prylar. Men tänk på att efter 9 månader tar mammaledigheten slut och 450 euro är inte mycket att leva på. Ha ett sparkonto på förhand, det minskar stressen att veta att man kan vara hemma ett halvår eller liknande utan att dagligen tampas med för lite pengar. Är pengarna alltid slut en vecka före lönen kommer? Tänk lite före då ifall det är barn på kommande.. Ditt barn kan inte vänta på mer blöjor en vecka, de måste finnas varje dag. Ditt barn kan inte pottränas när det är 3 månader(som jag fick höra), bara för att du inte har pengar.. Du ansvarar för ditt barn och ekonomin är en väsentlig del i ett familjeliv.

 

8. Rutiner. Jag fick höra att när barnet är 3 veckor är det föräldrarna som börjar bestämma rutinerna. Jag skrattade då och jag skrattar nu. Ett barn är en levande varelse som precis som du kan ändras från dag till dag. Med ett barn som skrek 18 timmar i dygnet och sov 6 så var rutiner något jag bara drömde om. Mitt råd är att inte stressa med rutinerna, de kommer av sej själv. Efter någon månad skrev jag upp när Frank sov och åt och minsann, visst hade han rutin. Han var vaken en timme innan första vilan, sen blev det en och en halv timme nästan ett halvår, sedan två timmar och nu ca 2,5 timmar. Frank vaknar allt mellan 8.30 och 10 men likaväl så skall han sova efter 2,5 timmar. Kolla inte stenhårt på klockan, titta på barnet, du lär känna det fortare än du tror och du lär dej automatiskt att veta när det är dags för sömn, mat, bajs..

 

9. Prata med andra föräldrar. Jag trodde inte jag behövde några mamma-kompisar, jag har ju C, vänner och mamma och svärmor att prata Frank med. Men det är något speciellt att prata med andra mammor i samma situation. Man vet att de "orkar" lyssna och naturligtvis pratar ma om allt möjligt annat också! En av mina bästa vänner idag känner ja bara för att vi råkar ha barn i samma ålder och samma kommun! Skitcoolt! Jag umgås dock helst med mammor som har någorlunda samma åsikter som jag och som inte gör allt till en tävling, vilket jag tyvärr upplevt ibland. 

 

10. Lita på dej själv, din partner och dina nära. Alla vill er väl. I början försökte jag "hålla bort Frank" från mina vänner som inte har barn, tänkte att de var inga barnmänniskor, de ville ju umgås med mej inte med Frank. Men gud så fel jag hade, de vill ju vara med Frank för de gillar honom och de gillar mej! Minns ännu första gången min kompis Sanna tog Frank ifrån mej och busade, gullade, frågade om han mat och vad hon kunde hjälpa med. Då slog det mej, hon vill ju vara med Frank för han är en del av mej! Be om hjälp och barnvakt, era nära vill inget hellre än att gosa och leka och hjälpa till!